Kan man göra något åt mardrömmar?

W har så sjukt mycket mardrömmar just nu! Vet inte om det är någon fas nu vid 27 mån eller om hon helt enkelt är ett "sådant" barn... 

Det är jättesvårt att bemöta hennes mardrömmar för när hon vaknar så är hon verkligen upprörd. Ibland räcker det med att vara nära, prata lugnt och smeka henne över håret men många gånger sitter hon upp och riktigt vrålar rakt ut.
Jag upplever också att hon är räddare överlag. Hon vågar inte gå in i mörka rum och det är mkt viktigare att dörren är öppen vid läggdags eller att lampan lyser utanför. Om jag glömmer att tända lampan så ropar hon direkt "Mamma! Lite läskigt!!" och då får hon såklart ha lampan tänd <3

Min stackars lilla skrutt... Finns det något sätt att lugna ner rädslan/drömmarna? Prata med henne dagtid om drömmar? Fråga vad hon är rädd för? Köpa någon smart nattlampa eller liknande? Hon är ju inte så gammal så det är säkert inte lätt för henne att förstå vad som händer på natten när man sover.

När jag var med i bonde söker fru.

Ja tro det eller ej, men år 2009 så var jag med om ett stort äventyr som var otroligt roligt. Jag deltog nämligen i såpan Bonde Söker Fru :D

Det var väldigt spännande att se allt som sker bakom kamerorna. Hur så många timmar per dag kan bantas ner till ett litet litet avsnitt (då förstår man hur lite man egentligen ser), träffa massor av underbara människor som flera av dem är mina vänner än idag och få dejta en trevlig bonde.

Nu blev det ju ingenting med "min" bonde och det är jag ju i dagsläget glad för såklart, eftersom jag har världens finaste man och två underbara barn <3 Men det var otroligt lärorikt att delta, jag lärde mig väldigt mycket om mig själv.
Den psykiska stressen var dock inte att leka med och jag skulle nog inte delta i en realitysåpa i dagsläget om jag fick frågan, men det kan ju bero på att jag är äldre också.

Med de orden sagda så sjunker jag ner i soffan och tittar på första avsnittet av Bonde Söker Fru för den här säsongen <3
 
Såhär såg jag ut 2009 :)

När man inte räcker till...

Usch vilka två jobbiga dagar det har varit! Man märker tydligt att L är i någon form av fas. Han äter dåligt, har börjat med en massa konstigheter och sover som en kratta. Det sistnämnda har varit mest påtagligt de senaste dagarna eftersom min man har jobbat natt och jag har varit ensam med båda barnen.
Under nätterna har W:s mardrömmar avlösts av L:s skrikande. Han har VÄGRAT att sova och blivit så jäkla förbannad när jag försökt att natta om honom. Igår var det t o m så illa att han inte alls gick att lägga på kvällen. Istället fick han sitta uppe och titta på tv med syrran, vara med och natta henne och sedan hänga med mig i soffan en stund. Tillslut var han så mosig att det bara var att lägga honom i sängen så sov han, då var klockan typ 20.30. Efter en halvtimme så vaknade han igen och jag höll på att slita mitt hår..... 
 
Det är sjukt frustrerande och jobbigt när man känner att man inte räcker till för båda barnen. När L vägrade att sova så fick jag ju liksom ägna en massa tid åt honom och W fick ligga ensam i vardagsrummet långa stunder. När sedan L vaknade på kvällen i måndags och helt plötsligt skulle äta så fick jag sitta inne i sovrummet med honom och mata i typ 30 min, under tiden lyckades såklart W vakna av en mardröm och då fanns inte mamma där... Otroligt störigt att det är såhär just nu! Jag mår så dåligt av att något av barnen kommer i kläm när det andra behöver mamma. Oftast blir det ju storasyster som får klara sig lite mer själv när lillen behöver sitt. 

Idag har vi varit i Haninge Centrum och shoppat. Jag köpte några lampor, en baddräkt (med cupcakes o glass på) till W och en present till barnens kusin som har namngivning på Söndag.
Ikväll ska jag unna mig ett bad eftersom mannen är ledig och sedan blir det lite soffmys innan läggdags <3